Tandläkarförbundet, Tandläkarsällskapet Apollonia, tandläkarföreningen Diasteema och Odontologiska Samfundet publicerade under tandläkardagarna en gemensam, uppdaterad fortbildningsrekommendation. En uppdatering av rekommendationen var aktuell nu när välfärdsområdena har inlett sin verksamhet, och också lagstiftningen om fortbildning delvis har förändrats. Den första rekommendationen publicerades för tio år sedan.
Med hjälp av en gemensam rekommendation om fortbildning vill tandläkarorganisationerna uppmuntra alla tandläkare och arbetsgivare att se till att fortbildningens volym är tillräcklig.
Den nya rekommendationen utgår från den grund av etiska och juridiska faktorer som styr behovet att upprätthålla nivån på vår yrkeskunskap, och går via den internationella aspekten över till rekommenderade tillvägagångssätt, som till exempel att man gör upp en plan för fortbildningen och upprätthåller ett register över vad som förverkligats. Rekommendationen tar också ställning till hur fortbildningen arrangeras.
Enligt vår rekommendation borde tandläkare delta i minst 8–10 dagar fortbildning (sammanlagt minst 50 timmar) per år. Fortbildningen borde vara kunskapsbaserad, systematisk, högklassig och effektiv. Den ska vara baserad på vetenskap, och den ska också vara opartisk och transparent. Deltagarna ska få klar information om vem som står som arrangör och om lärarnas kopplingar. Informationen om utbildarnas kopplingar är en förutsättning för att verksamheten ska vara öppen och transparent.
Det är viktigt att varje tandläkare identifierar och analyserar sina egna behov av utveckling, och att man också systematiskt utvecklar och stärker sina kunskaper inom just de områdena. Arbetsgivarna måste göra upp fortbildningsplaner för varje enhet och för varje enskild tandläkare, och de måste förutom de individuella behoven också beakta de krav arbetsenheten, patienterna och befolkningen i vidare bemärkelse ställer. En högklassig fortbildning kan se ut på många sätt, och den kan använda många olika inlärningsmetoder.
För tillfället är välfärdsområdenas ekonomiska situation problematisk, och inom en del av områdena har man minskat anslagen för fortbildning. Tandläkarorganisationerna har kontaktats av väldigt oroliga tandläkare om begränsade möjligheter att delta i fortbildning. Att spara inom upprätthållande och utveckling av fackkunskapen är beklagligt kortsiktigt.
Förordningen om fortbildning, som är förpliktigande för välfärdsområdena, trädde i kraft i april. Enligt den måste personalen inom socialsektorn och hälso- och sjukvården kunna delta i tillräckligt mycket fortbildning inom sin egen bransch för att upprätthålla sin yrkesskicklighet och sitt kunnande. Välfärdsområdena måste se till, att mängden fortbildning är tillräcklig för att säkerställa att det finns förutsättningar att fylla kunskapsbehovet och att uppnå det man har ställt upp som mål för fortbildningen och de fastställda kvalitetskraven.
Grunden för en högklassig och trygg vård är, att tandläkarna har aktuella kunskaper. Man får inte fatta beslut om behandling baserat på föråldrade kunskaper. Satsningar på fortbildning måste inom organisationerna ses som investeringar i befolkningens orala hälsa. Att man kan delta i fortbildning stöder också välbefinnandet i arbetsmiljön, och dessutom är det en fördel vid rekryteringen. En kunnig yrkeskår betyder en högklassig och effektiv finländsk mun- och tandvård.
Nora Savanheimo
Tandläkarförbundets viceverksamhetsledare
Annamari Nihtilä
Apollonias generalsekreterare
Satu Snellman-Gröhn
Diasteemas ordförande
Lisa Grönroos
Ordförande för Odontologiska Samfundets kursnämnd