Förberedelserna inför vårens riksdagsval är redan i full gång. Det bjuds på korv, ballonger, seminarier och diskussionstillfällen. Partierna har publicerat sina valprogram, och vi har publicerat våra målsättningar. Det är inga lätta tider vi lever i för tillfället, och nu om någonsin behöver vi beslut. Vi måste bestämma vilka ärenden som ska prioriteras högst, och vilka vi är beredda att ge upp. När man går igenom valprogrammen kan man ändå se, att ingen egentligen talar om hur problemen ska lösas.
Långa och omfattande valprogram gör väljarna osäkra. Är det kanske ändå så, att en kort och koncis text skulle vara det bästa alternativet, och då kunde man satsa på att presentera lösningar på problemen. Kostnadseffektivitet är ordet för dagen, och det lovar alla erbjuda oss i alla sammanhang. Det kunde vara bra att skriva ned målsättningarna, tala om hur man vill nå dem, och lämna bort allt överflödigt.
Välfärdsområdena körde i gång sin verksamhet ganska obemärkt. Samtidigt togs det ett betydelsefullt steg framåt, när vården av tänder och munsjukdomar blev en integrerad del av den övriga hälso- och sjukvården. Det verkar som om de anställda skulle ha fått sina löner, men det finns ännu väldigt mycket att göra när det gäller att utveckla verksamheten. Det har vi redan fått en liten aning om under de välfärdswebbinarier förbundet har arrangerat. Vi är nu inne på slutrakan, och vi har nått ett berömvärt antal tandläkare.
Redan under de nya välfärdsområdenas första verksamhetsmånad gjorde man upp den första tilläggsbudgeten. Nu måste tandvårdens finansiering tryggas, och odontologisk utbildning och forskning måste få utökade medel. Det är ingen överraskning att ekonomin håller på att bli ett viktigt tema inför riksdagsvalet, liksom också frågan om hur mycket social- och hälsovården kan kosta. Vi ska inte vänja oss vid tanken att det råder brist på personal. Det måste finnas tillräcklig personal för att det offentliga servicesystemets enheter ska kunna följa de stegvis allt hårdare kraven vårdgarantin ställer. Vården måste också kunna genomföras helt i enlighet med rekommendationerna. Man måste utnyttja den privata tandvårdens resurser för att ge befolkningen vård. För att vi ska bli av med vårdköerna måste vi utveckla ett fungerande system med vårdsedlar, och en sjukförsäkringsmodell.
Välfärdsområdesvalen, som hölls förra året, handlade nästan uteslutande om social- och hälsovården, och det är klart att det finns ett starkt intresse för just de frågorna också inför riksdagsvalet. Social- och hälsovården är ett centralt tema. Munhälsan är en viktig del av en människas hela välbefinnande och hälsa. Grunden för en livslång hälsa skapas redan i barndomen, och den upprätthålls i samarbete med barnrådgivning, småbarnspedagogik och skola.
Hälsotillståndet påverkas av vår socioekonomiska status. Det är viktigt att vi tar i ojämlikheter i hälsa: vi ska eftersträva att minska skillnaderna i hälsa. Också de sämre lottade har möjlighet att använda tandvårdstjänsterna om vi sänker patientavgifterna. Sjukdomar i mun och tänder sänker livskvaliteten på många sätt, och munnens hälsoläge har ett dokumenterat samband med många kroniska sjukdomar. Staten måste öka sitt stöd till det hälsofrämjande som kommunerna utför. Munhälsan måste inkluderas i både kommunernas och välfärdsområdenas program för hälsofrämjande.
Attityden avgör, men finns viljan? Det lönar sig alltså att intervjua kandidaterna, och fråga efter deras inställning till den orala hälsan. Har du redan en kandidat som stöder vår gemensamma sak?
Henna Virtomaa
Tandläkarförbundets verksamhetsledare