Jag lovade mig själv att jag hela våren skulle koncentrera mig på att i lugn och ro följa med hur våren framskrider. Och hur blev det? Våren kom och gick, och lyckligtvis kunde jag åtminstone få en bild av häggen, som blommar så kort tid. Men vad minns jag av våren? Åtminstone inte allt det jag föreställde mig under de mörka vintermånaderna.
När man tänker på det efteråt, så har ju den första halvan av året varit väldigt händelserik. Vi väntade med spänning på det nya året, och att de nya välfärdsområdena skulle börja arbeta. Man tog det stora, historiska steget, och man kunde förstås inte helt undgå svårigheterna med löneutbetalningarna som man hade kunnat förutse. Nu håller välfärdsområdena på med att faktiskt bygga upp det nya systemet. På samma gång pågår förhandlingarna om läkaravtalet som ska stöda arbetet, och de nya förtroendemännen har påbörjat sitt eget arbete.
Den 24 februari hade det gått ett år sedan Ryssland anföll Ukraina. Det är sorgligt. När det värsta tänkbara kunde hända så nära oss, stärktes finländarnas uppfattning att man måste bli medlem i Nato. Vi måste få bekräftat att vi inte är ensamma, och att man tar hand om sina kompisar. Processen som ledde till anslutningen fick ett lyckligt slut, när Finland antogs som medlem i militäralliansen den 4 april 2023.
De nya riksdagsledamöterna valdes vid riksdagsvalet den 2 april. Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo, som leder regeringsförhandlingarna, har sagt att han strävar efter att hans regering ska kunna börja arbeta i början av juni, eller senast till midsommar. Den nya riksdagen organiserade sig genast efter valet, men vi får en ny regering först när regeringsprogrammet godkänns. När detta skrivs pågår regeringsförhandlingarna redan för femte veckan. Inom förbundet är vi optimistiska, och tror att man har läst vår målsättning gällande regeringsarbetet, och att våra synpunkter blir beaktade inom social- och hälsovården.
Under våren deltog förbundet också i Taloustutkimus Oy:s undersökning, där man frågade efter medborgarnas åsikter och uppfattningar om fackorganisationer. Enligt resultatet är Tandläkarförbundet det fackförbund finländarna uppskattar mest, när man jämfört den bild man har av 24 olika fackorganisationer och hur man värderar dem. Tandläkarförbundet var dessutom enligt de svarande på andra plats när det gällde förmågan att ta samhällsansvar enligt de svarande. Samhällsengagemanget kommer helt lämpligt också fram i den förnyade kampanjen Avaa suu (Öppna munnen) som lanserades i mars. Kampanjen är speciellt planerad för att stöda barnfamiljer och familjer som väntar barn, och den röda tråden i kampanjen är hur man ska skapa och upprätthålla en grund för en frisk mun, som sedan kan hålla hela livet.
Egentligen förvånar det mig inte alls nu längre, att jag ännu en gång inte hann följa med hur våren framskred. Det har hänt förvånansvärt mycket under de senaste månaderna. Man kunde till och med påstå, att vi har genomlevt flera historiska händelser än på flera decennier. Överraskande händelser, ögonblick som förenat hela folket, nära ögat-tillbud och besvikelser – allt detta har vi fått uppleva. I år fick vi inte gå till torgs för att fira en återvändande, bastufräsch kille, men cha cha cha finns på allas läppar.
Nu är det sommar, och den ska vi njuta av. Bara chilla efter allt som hänt hittills i år. Förbundets kansli stänger för tre veckor i juli. Då sätter också vi oss på bryggan med metspöet i handen. Njut av sommaren, alla ni!
Henna Virtomaa
Tandläkarförbundets verksamhetsledare