Medvetandet om, och diskussionen kring diskriminering har ökat i samhället. Den finländska jämställdhets- och jämlikhetslagstiftningen är stark, och vårt land ses ofta som ett modelland när det gäller jämlikhet. Samtidigt visar de övervakande myndigheternas rapporter år efter år att diskriminering och mobbning ännu är allmänna i det finländska arbetslivet. För att få reda på hur omfattande problemet är bland tandläkare kartlade vi hur mycket mobbning medlemmarna upplevde, i samband med arbetsmarknadsundersökningen våren 2026.
Enligt grundlagens förbud mot mobbning och trakasserier får ingen, utan godtagbar orsak, diskrimineras baserat på kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikter, hälsotillstånd, handikapp eller annan personlig orsak. I diskrimineringslagen har man dessutom specificerat att ingen heller får trakasseras baserat på verksamhet inom politik eller fackrörelse, familjeförhållanden eller sexuell inriktning.
I lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor – ofta kallad jämställdhetslagen – har man stipulerat närmare om diskriminering baserad på kön. Enligt den får man inte diskriminera någon baserat på kön, könsidentitet eller könsuttryck. Sexuella trakasserier och mobbning baserade på graviditet, förlossning, föräldraskap eller försörjningsplikt är förbjudna enligt jämställdhetslagen.
Tandläkarförbundet gjorde redan 2019, i samband med undersökningen om välbefinnandet på arbetet, en utredning av tandläkarnas erfarenheter av sexuella trakasserier. 2,1 % av alla som svarade meddelade att de hade upplevt sådana. Den skyldiga var oftast en patient, och de förekom en aning oftare inom den privata sektorn än inom den offentliga. I jämförelse med den allmänna statistiken kan siffrorna förefalla små, men varje fall är ett för mycket. Därför har vi inom förbundet uttryckt vårt stöd för det projekt riktat mot sexuella trakasserier som social- och hälsovårdsministeriet har startat i år, genom att skriva under en förbindelse i anslutning till det.
I samband med arbetsmarknadsundersökningen våren 2026 rapporterade de svarande att de under det senaste året, i sin huvudsyssla, främst hade upplevt mobbning för sin ålder (5,3 %), sitt kön (5,4 %), sitt hälsotillstånd (4,1 %) och sina familjeförhållanden eller för graviditet (3,5 %). En del av de svarande hade upplevt mobbning också av andra personliga orsaker.
I de öppna svaren kom också många situationer fram som visade på ojämlikhet inom arbetskollektiven, som till exempel att vissa personer favoriserats, att hyrors procentsatser inte fastställts rättvist, och att det förekom skillnader i hur man hade tillgång till fortbildning och hur jourtider fördelades. Det finns orsak att notera, att mobbning skiljer sig från annan olik behandling: mobbning förutsätter att det finns en i lag förbjuden orsak till att någon försätts i olik ställning. Om det inte finns en sådan orsak, kan det vara fråga om ett brott mot skyldigheten till lika behandling. Allt som kom fram i svaren fyller alltså inte kriterierna för mobbning, men som upplevelser är de betydelsefulla, och förtjänar uppmärksamhet.
Även om diskrimineringsfallen bland tandläkarna i ljuset av undersökningen är få, säger de något om en företeelse man måste fästa uppmärksamhet vid på arbetsplatserna. Diskriminering och osakligt bemötande hör inte hemma inom arbetslivet – en öppen diskussionskultur hjälper oss att identifiera och förhindra dem.
Niina Poijärvi
Förhandlingschef
Anna Chainier
Sakkunnigtandläkare
Tandläkarförbundet