Dagens medicine studerande önskar sig, och är intresserade av, en mera ingående kunskap om munnen och tänderna. Det konstaterade en person som utbildade blivande läkare, som jag diskuterade saken med för några veckor sedan. Jag blev väldigt glad över det jag fick höra. Vi har ju fått gå en lång väg innan man har förstått hur hälsoläget i munnen påverkar den övriga hälsan – och vice versa. Nu är det en självklarhet för de studerande.
Professor emeritus Heikki Murtomaa skrev i augusti i en insändare, publicerad i Helsingin Sanomat, att den största innovationen inom tandvården kanske inte är ett nytt material, en ny apparat eller en ny behandling, utan ett förändrat tänkesätt. Behandlingen av sjukdomar måste allt mera förskjutas mot profylax, och mot att främja hela befolkningens orala hälsa. WHO ser också den orala hälsan som en väsentlig del av den allmänna hälsan, och av välmåendet och livskvaliteten.
Debatten har igen färgats av försök att flytta över tandvården för vuxna från den offentliga vården. I de svåra ekonomiska tider som råder skulle det vara viktigare att se till att finländarna får den service de behöver, oberoende av hemort och ekonomisk status. Om målet är att spara offentliga medel ska man beakta helheten, inte bara enskilda detaljer. Det är viktigt att erkänna, att vården för vuxna patienter nu sköts av två olika sektorer som kompletterar varandra. Utan den offentliga sektorn skulle skillnaderna i hälsoläge växa sig enorma när människor skulle falla ur vårdsystemet, och utan den privata sektorn skulle den offentliga sektorns kostnader öka avsevärt. Följderna av de planerna skulle vara katastrofala, också ur utbildningens och vårdkvalitetens synvinkel.
Den privata sektorn har en viktig uppgift. Man kan ändå inte bygga upp en offentlig, lagstadgad verksamhet baserad på antagandet att den privata sektorn kan överta alla uppgifter som man eliminerar från den offentliga sektorns utbud. Över 80 % av Finlands befolkning består av vuxna, vilket betyder att det finns under en miljon minderåriga. Nu är det viktigt att fråga sig vad som skulle hända med tandvården om den offentliga vården, som ju också fungerar som en utbildningsomgivning för nya tandläkare, skulle krympa väsentligt.
Vi är medvetna om, att Finland inte är ett enhetligt område när det gäller tillgången till service. I tillväxtcentra finns det mycket privata tandvårdstjänster, men det är inte så överallt. Också antagandet att en vuxen som inte längre har tillgång till offentlig tandvård, automatiskt flyttar över till en privat tandläkare, är grovt förenklat. Om det inte finns privat service, eller om man inte har råd med den, flyttar patienten ingenstans alls.
Förändringen av servicestrukturen är inte neutral om den också förändrar vilka som i fortsättningen kommer att använda tjänsterna. Om personalen flyttar över från den offentliga sektorn till den privata, betyder det inte automatiskt att medborgarna får mera vård. Kanske en större yrkesmässig kapacitet skulle betjäna en mindre grupp, med andra ord alla som har råd att betala för vården. Den ekonomiska effekten ska därför inte bedömas bara utgående från de minskande offentliga utgifterna eller besöken på mottagningarna. Man måste också fråga sig vilka kostnader som uppstår på grund av obehandlade orala sjukdomar.
Den offentliga mun- och tandvården ska inte motiveras bara utgående från dem som har det största vårdbehovet. Ett fungerande offentligt vårdsystem är till nytta också för dem som har det bättre ställt, för det upprätthåller hela befolkningens hälsa, förhindrar att sjukdomar hopar sig hos vissa grupper, och minska kommande vårdbehov.
Arkadiabacken behöver tandläkares expertis – ställ upp i riksdagsvalet.
Henna Virtomaa
Tandläkarförbundets verksamhetsledare