Den servicesedel, eller voucher, för helhetstandvård som Helsingfors stad ger vissa patienter, har fått det familjära namnet koho (av det finska kokonaishoito, vilket betyder helhetsvård. Koho är också det finska ordet för ”flöte”. Övers. anm.). Den har haft motvind ända sedan lanseringen i februari 2021.
Ersättningen vårdproducenterna har fått har varit så anspråkslös, att bara en handfull producenter har deltagit i verksamheten. Enligt staden står tusentals patienter i vårdkö, och tandläkarna vid hälsocentralerna blir allt mera överbelastade. Samtidigt som man gör kosmetiska förbättringar av koho-sedlarna, investerar staden 2,2 miljoner euro i köpta tandvårdstjänster. För den summan köper man åtta vårdteam bestående av tandläkare och tandskötare och sex munhygienister för tio månader. Det skulle finnas mångfaldigt flera potentiella producenter inom servicesedelsystemet.
Serviceproducenterna är missnöjda med den väldigt anspråkslösa ersättningsnivån också när det gäller de andra servicesedlarna inom tandvården i Helsingfors. När värdet på en servicesedel som täcker en fyllning på en yta (SFA 10) i Helsingfors är 21 euro, betalar Jyväskylä 40 euro för samma åtgärd. Det finns orsak att notera den anmärkningsvärda skillnaden, eftersom ersättningen enligt lagen om servicesedlar ska vara skälig. Kan skillnaden mellan vad som är skäligt i två städer vara så stor?
När man bedömer om servicesedelns värde är skäligt, ska man enligt lagen beakta kostnaderna för kommunens egen tjänsteproduktion. Enligt det utlåtande social- och hälsovårdsministeriet gav till riksdagens justitieombudsman kan ”kommunen inte utgå ifrån att kostnaderna för tjänsterna skulle vara lägre om kunden köper tjänster med hjälp av servicesedlar”. Helsingfors stad har tillfrågats vilken kostnaden för en fyllning på en yta är om staden själv är tjänsteproducent. Den frågan ställdes senast vid ett informationstillfälle i början av februari, ordnat av stadens tjänsteproducenter. Staden gav inget svar. Hur ska invånarna kunna avgöra om servicesedelns värde är rimligt, om man inte offentligt uppger den centrala bedömningsgrunden?
Åter till ”flötet”. Staden meddelade, att det matematiska värdet på en fyllning på en yta inom koho-sedelsystemet är 55 euro. Grunden för beräkningen är, att tre serviceproducenter av fyra i andra servicesedelsammanhang har meddelat att produktionskostnaden för en fyllning på en yta är exakt så stor. Å andra sidan får man inte heller debitera mera än det för sedeln. Läget är alltså det, att man det låga värdet på koho-sedeln motiveras med att det ingår ett pris i summan som har slagits fast på helt konstgjord väg. Det verkliga livet – medelpriset privatsektorn debiterar inom HUS område, 79 euro – är mycket avlägset.
Ur producentens synvinkel är situationen den, att om helhetsvården plötsligt omfattar ett större antal åtgärder, så måste behandlingen göras med förlust.
Helsingfors har ett stort behov av tandvårdstjänster. Vårdkön är lång, och tandläkarna vid hälsocentralerna är överbelastade. Det finns gott om producenter som är intresserade av servicesedlar. Det enda som fattas är ett system som skulle göra det möjligt för de privata producenterna att delta i arbetet mot en ersättning som kunde anses vara skälig. När flötet sjunker, lider helsingforsarnas orala hälsa.
Det bästa skulle ju vara om Helsingfors system med servicesedlar var så bra att man kunde använda det som modell också på andra håll i landet. En dålig modell blir dyr.
Heikki Kuusela
Tandläkarförbundets jurist
Ledare, Tandläkartidning 4/2022