När man får problem finns det sådant som hjälper lite, men ett visst försäkringsbolag säger sig hjälpa mycket. Knappast har väl någon lyckats undgå den genialiska reklamkampanjen, som verkligen fastnar. Mina egna barn hittar nu på liknande uttryck, nästan oberoende av vad saken gäller. Om man blir hungrig hjälper en banan lite, men makaronilåda hjälper mycket. Hur skulle man på samma sätt kunna uttrycka de nordiska tandläkartidningarnas gemensamma tema för i år, som är ”Oral hygien”?
Jag har suttit med i den nordiska gruppen som har lagt fram idén till, koordinerat och finslipat temat, som omfattar tolv artiklar om dental biofilm, biofilmsjukdomar och att avlägsna biofilm från tänderna. Temat presenteras närmare på sidan 23 i denna tidning. Ur min egen synvinkel har samarbetet med de nordiska kollegerna gått lätt, och jag är speciellt glad över de finländska experternas insats i alla artiklar. Det är fint att också kollegerna i de andra nordiska länderna kommer i åtnjutande av deras sakkunskap. Tack Lisa, Hilkka, Jussi, Ulla, Marja-Liisa, Paula, Kaija, Merja, Saujanya och Jukka!
Munhygien är en lämpligt deskriptiv term, som åtminstone omfattar mekanisk rengöring av munnen på olika sätt. Vi ska kanske snarare påverka patienterna i riktning mot egenvård av munnen. Det är en mera omfattande term, som inte bara betyder att man borstar tänderna med fluortandkräm. Den innefattar också allt annat man gör som inverkar på hälsotillståndet i munnen. Också vård som görs av en närstående eller av vårdpersonal räknas som egenvård, om man inte själv längre kan genomföra den eller är för liten för att själv kunna ta ansvar för vården.
I årets serie av temaartiklar behandlas munhygienens olika aspekter ur många olika synvinklar. Egenvårdens grund är en åldersanpassad rengöring av munnen. Om man har egna tänder är det viktigt att man använder fluortandkräm två gånger varje dag. Man måste också sköta proteshygienen. Dessutom ingår t.ex. dietfrågor i egenvården, liksom att man utnyttjar tandvården. Det är bra om patienten förbinder sig att låta granska tänderna regelbundet, med intervaller som man kommer överens om tillsammans. Temaartiklarna tar också ställning till om det skulle vara dags att igen aktivera borstningskampanjerna i skolorna, och vilka möjligheter det finns att utnyttja distanstandvård för att behärska biofilmsjukdomar i framtiden.
Jag har själv gått i lågstadiet i en lite byskola under en tid då man alltid borstade tänderna efter lunchen. En gång i månaden använde vi dessutom en mera koncentrerad fluorgel. Då kändes det helt naturligt att man gick ut efter maten först efter att man borstat tänderna. Nu, efteråt, har jag tänkt mig att det kunde ha en helt avgörande betydelse för dem som inte kom från ett hem där man såg till att tänderna blev borstade. Dessutom åkte hela klassen en gång i året med taxi till tandläkaren för en granskning. De dagarna var inte speciellt populära bland lågstadieeleverna, trots att tandläkaren var väldigt trevlig.
Har du redan kommit på hur du skulle formulera en mening i en reklamkampanj, enligt årets nordiska tema? Min version kunde låta såhär: när biofilmssjukdomen slår till hjälper tandläkaren lite, men en god munhygien hjälper mycket.
Tarja Tanner
Docent, specialisttandläkare
Oulun yliopisto (Uleåborgs universitet) och Norra Österbottens välfärdsområde Pohde