Detta har jag inte vågat tidigare, men nu får det vara dags: att skriva en kolumn på det andra inhemska språk.
De flesta av finländska tandläkare pratar relativt sällan svenska på jobbet. Majoriteten av kommuner är finskspråkiga, så är också våra kunder. Jag har varit allmäntandläkare i åtta år, och hittills har inte en enda gång fått vårda och betjäna patienter på svenska. Som tandskötare har jag haft mer tur, och beslutet att sommarjobba i Jakobstadsnejden var ett av mitt livets bästa.
Även om det kanske inte är tydligt för mina läsare, tillhör mitt jobb här i Finlands Tandläkartidning en stor del bakgrundsarbete av svenska, norska och danska källor. Det är roligt att söka efter odontologiska nyheter, praxis och upplevelser från Skandinavien, och de flesta av dessa texter är endast tillgängliga på lokala språk. Danmarks Tandlægebladet, Norges Tannlegetidende och Sveriges Tandläkartidningen är betydligt fina vetenskapliga tidningar med innehåll som med god genomförbarhet passar till det finska samhället och tandvård. Svenskan öppnar dörrar till tre länder vars tandläkarkolleger bjuder på fräscha, nydanande synvinklar.
Min personlig attityd till tjänstemannasvenskan är som följande: lika praktisk som till odontologisk traumatologi. Jag har hittills inte en enda gång fått replantera en exartikulerad tand, även om denna åtgärd hör till varje tandläkarens baskunskaper. Varje gång jag är jourande tandläkare påminner jag mig själv om att vara förberedd att replantera – vilket som sagt har varit en orealiserad häldelse hittills. Samma attityd har jag med det svenska språket: att en svenskspråkig patient behöver tandvård i Kajanaland kan hända när som helst (sannolikheten i min kommun är speciellt hög under vinterlovsveckorna när skidbacken och spat är öppna). Jag kan inte ana vilket av dessa händer först: att få betjäna en svenskspråkig patient eller att få inspektera en exartikulerad framtand (vilken häftig utmaning om båda samtidigt!), men det blir säkert en oförglömlig upplevelse.
När jag skrev denna kolumn visste jag att min duktig kollega Anders Bergman, som översätter alla tidningens ledare, skulle gärna hjälpa mig med korrekturläsningen. Av någon orsak känns det lockande att kolumnen trycks ut som sådan: att våga använda svenska är viktigare än en helt felfri text. Samtidigt hoppas jag att mina svenskspråkiga kolleger hjälper till med att hålla den odontologiska svenskan i bruk, i synnerhet i sociala medier och kurstillbud.
Önskar er alla en trevlig och solig vår!