Den ovanliga situationen vi lever i har medfört att kollegerna tar kontakt ännu oftare än förut. Privatpraktiker har kontaktat mig om två dagsaktuella ärenden.
Dels har man önskat att man skulle få mera stöd och direktiv av förbundet under koronakrisen, och dels har bytet av verksamhetsledare medfört oro gällande tyngdpunkten i intressebevakningen. Vad gör förbundet egentligen? Bevakar man också privattandläkarnas intressen?
Privatmottagningarna startade sin verksamhet igen redan före sommaren, lika snabbt som den avslutades på våren. Myndigheternas klara uttalande, att det är tryggt att besöka tandvården, var välkommet. Det oklara läget fram till dess hade känts orimligt. Samtidigt som myndigheterna överväger hur svårt det är att ge bindande direktiv, måste också de små aktörerna fatta beslut som berör hela deras verksamhet, baserat på ofullständiga uppgifter.
Den andra virusvågen står inför dörren, så vi ska inte tro att tandläkarnas problem är förbi. På mottagningarna bekymrar man sig fortfarande över vilka verksamhetsmodeller som skulle vara de rätta, över patienternas och personalens säkerhet, och över arbetsteamets utkomst. Man undrar igen hur man ska klara av koronasituationen.
På fältet har man under krisen hoppats på stöd, både av det egna förbundet och av myndigheterna, när man ska fatta de svåra besluten. Det framgick tydligt också i den undersökning som på våren gjordes bland förbundets medlemmar inom privatsektorn. Förbundets uppgift blev också ända från början att samla in och distribuera information. De styrelsemedlemmar som representerar privatsektorn har väldigt aktivt förmedlat information mellan medlemmarna och förbundets aktörer.
Tandläkarnas oro, och önskan att få klarare direktiv, förmedlades från förbundets sida speciellt till social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. Den informationen bidrog för sin del till att ministeriet och IHV i maj ordnade ett antal lokala samarbetsmöten, till vilka man på ett nytt och banbrytande sätt också kallade representanter för den privata tandvården. De lokala träffarna blev en bra början på en diskussion mellan den offentliga och den privata sektorn.
Ett annat ämne som har gett upphov till diskussion och kontakter är förhandlingarna om läkaravtalet, som har förts under våren; är balansen mellan de olika tyngdpunktsområdena den rätta i förbundets verksamhet? Det är klart att privatsektorns intressen är helt andra än den offentliga sektorns behov. Också om arbetet med att främja patienternas munhälsa är en gemensam målsättning för hela yrkeskåren, är problemen, bekymren och utvecklingsbehoven i anslutning till yrkesut-övandet väldigt olika.
För att intressebevakningen för hela medlemskåren ska lyckas, är det viktigt att en mångsidig kunskap om olika verksamhetsomgivningar finns representerad i förbundets styrelse och på kansliet. Nu leds båda sektorernas intressebevakning av en verksamhetsledare, i motsats till hur det var förr. Henna Virtomaa ska nu koordinera helheten, och se till att resurserna fördelas jämnt inom hela medlemskåren. Reformen kommer säkert att leda till en effektivare intressebevakning för båda sektorerna.
I förbundets verksamhetsplan för detta år finns inskrivet att man ska göra upp en egen strategi för privatsektorn. Målsättningen har varit, och är fortfarande, att trygga privattandläkarnas möjligheter att verka på olika typer av mottagningar, och med olika slag av verksamhetsmodeller. Strategin är speciellt viktig nu, när privatsektorns traditionella strukturer håller på att genomgå en förändring.
Man ska inte tro att privatsektorns intressen på något sätt råkar i underläge inom förbundet. Privattandläkarna finns i styrelsen explicit för att föra fram allt som påverkar kollegerna inom privatsektorn vid höstens kommande förhandlingar och ställningstaganden – oberoende av om det gäller social- och hälsovårdsreformen eller koronasituationen. Men en sak gäller ännu: om man har frågor och bekymmer får man gärna ta kontakt!