Den varma sommaren – med lagom mycket sol, och tillräckligt mycket regn – gav en fin vinbärsskörd. I efterskott kan man säga att man kunde ha förhindrat det om man hade besurit buskarna.
Den enorma mängden bär förde nämligen med sig problem: var skulle man få plats för alla bären, och vem skulle ens plocka dem alla? För visst måste de ju alla plockas. Detta semesterfirarens bärproblem fick mig att tänka på tandvården. Efterfrågan är större än utbudet. När de två inte möts, måste man vidta åtgärder.
Man säger att Finland är stängt i juli. Så var det inte i år. Efter coronasomrarna var SuomiAreena-tillfället fyllt av intressanta och mångsidiga arrangemang. Tandläkarförbundet deltog på ett helt lyckat sätt, tillsammans med Läkarförbundet och Hälsovårdarförbundet. Vi förde en mångsidig och mångfasetterad paneldiskussion om hälsofrämjande och dess betydelse. Nu behövs handling, inte ord. Det är samhällets uppgift att främja hälsan, men också individerna själva har en viktig roll, som hänger samman med attityder, vanor och val.
Tandvården och munhälsan var väl synliga i nyhetsförmedlingen från SuomiAreena i Björneborg. Vi har nu en omfattande vårdskuld, som det kommer att ta tid att eliminera. Vi har också ett uppdämnt vårdbehov, vars verkliga storlek är väldigt svår att ens uppskatta. Redan före coronapandemin begränsade många sina tandläkarbesök till bara det nödvändigaste, för vården är dyr jämfört med den övriga hälso- och sjukvården. I Finland utnyttjar man tandvårdstjänster i mindre utsträckning än i de övriga nordiska länderna. Många av dem som följde med diskussionen blev också säkert överraskade av att det finns mycket att korrigera också i våra egna vanor när det gäller att sköta munhälsan. Bara 53 % av männen i Finland uppger att de borstar tänderna två gånger per dag. Här finns det ett arbetsfält för oss alla. Inom Tandläkarförbundet påbörjade vi förra året ett aktivt samarbete med Hälsovårdarförbundet och Beväringsförbundet. Den förnyade I love suu -kampanjen kommer att rikta sig speciellt till personer i livets tidiga skeden och till pappor, för att grunden för att skapa och upprätthålla en god munhälsa ska läggas redan vid unga år.
Förbundet lyfte på sommaren fram betydelsen av sjukförsäkringsersättningarna när man ska eliminera köerna. Det är nu mer än nödvändigt att arbetsbördan fördelas inom hela tandläkarkåren. Vi har flera gånger föreslagit att man skulle höja sjukförsäkringsersättningarna, antingen tillfälligt eller riktat till vissa grupper. Genom att fördubbla ersättningarna skulle vi få den hjälp med att avhjälpa dagens problem som vi så desperat skulle behöva, när gränserna för tandvårdens vårdgaranti för den icke brådskande vården har överskridits på så många områden med större befolkning. En större ersättning till patienten skulle uppmuntra till att söka vård i stället för att ställa sig i kö. Fördelen med en höjd ersättning är, att patienten själv fritt kan välja på vilken mottagning hen får vård. De nuvarande modellerna och försöken med servicesedlar är nödvändiga, men de kan inte ensamma avhjälpa situationen som råder i dag. Utan tillräckliga korrigerande åtgärder återstår det att se i vilken situation vi befinner oss på hösten nästa år, när vårdgarantireformen stegvis träder i kraft.
Jag klarade inte bärmängden utan utomstående hjälp. Jag erbjöd min granne möjligheten att plocka sommarens bär och frysa in dem, och erbjudandet togs emot med glädje.
Henna Virtomaa
Tandläkarförbundets verksamhetsledare
Ledare, Tandläkartidning 9/2022