Oma järjestö’Med Samfundet i tiden’ – Odontologiska Samfundet fick en ny ordförande

Antagligen kommer det historiska avtalet om förbättrad konkurrenskraft att undertecknas, bara Metallförbundets fullmäktige ännu godkänner det. Processen som statsminister Sipilä initierade för över ett år sedan fördes i hamn efter en mängd turer i långdansen.
Ambitionerna var stora och svåra att acceptera för fackföreningarna: sänkningen av enhetskostnaderna för arbetskraften, betydligt mindre löneförhöjningar än i konkurrerande länder under de närmaste åren och en förbättrad produktivitet. För Akava och förbunden som hör till Akava har det varit en aning lättare än för många andra att förstå hur regeringen försöker uppnå ett sätt att få Finlands ekonomi att växa igen. Ändå var det svårt för alla förbund och alla förhandlare att komma överens om en sänkning av medlemmarnas inkomstnivå och en ökning av arbetstiden. Också om man har beräknat att avtalet skapar tiotusentals arbetsplatser kommer det också i vissa branscher att medföra en minskning, eftersom man under en längre arbetstid kan producera mera tjänster.

Arbetet med att förnya social-och hälsovården har pågått i många år, men nu i vår har stämningen tätnat. Regeringen har dragit upp sina riktlinjer, som innebär 18 landskap som organiserar tjänsterna. Producenterna kan vara landskapens egna bolag eller privata aktörer av olika storlek. Statens styrning kommer att öka väsentligt – kommunerna kommer ju antagligen inte längre att ha någon roll inom hälsovårdsproduktionen.
Professor Mats Brommels arbetsgrupp, som har gjort en utredning om patienternas valfrihet, lämnade in en preliminär rapport i mars. I den skisserade man upp fyra olika alternativa sätt att erbjuda valfrihet. Avsikten är att publicera den slutliga rapporten i slutet av maj.
Enligt preliminära uppgifter baserar förslaget sig på en modell som ger medborgarna rätt att välja den social- och hälsovårdsstation de själva vill, och den skulle ha ett helhetsansvar för personens vård. Man skulle anmäla sig hos den utvalda basserviceproducenten, och den skulle sedan fungera som portvakt i förhållande till de övriga social- och hälsovårdstjänsterna.
Tjänsterna skulle produceras som en integrerad helhet, men skulle delvis förverkligas i en nätverksform.

Under gångna decennier har vi fått njuta av att Finland har varit ett föregångsland när det gällt barnens tandhälsa. Också om det inte syns i kommunernas statistik har det ända sedan början av 2000-talet hörts röster från fältet som har varit oroade över att barnen håller på att bli överkörda i tandvårdsreformer och krav på ekonomiska resultat. För att få veta hur det står till med barnens tänder i landet skulle vi absolut behöva en ny undersökning i stil med Hälsa 2000 och 2011 som skulle koncentrera sig på barn. Skolhälsoenkäterna ger värdefull information om hälsovanorna. Man borde förbättra intresset för skollunchen, öka tandborstningen två gånger om dagen, och minska småätandet under dagarna. I Finland har pojkarna visat upp sämre vanor än flickorna i alla åldersgrupper.

Jourplikten inom sjukvården fick mera specificerade former i början av år 2015. Då förordnades bl.a. om gemensam jour för bas- och specialistvården, och om jour dygnet runt för tandvården som en del av den övriga jourverksamheten. Den förpliktelsen gäller alla sjukvårdsdistrikt på samma sätt. Skyldigheten att kunna ta emot brådskande tandvårdsfall på natten gäller ändå bara universitetssjukhusens distrikt.
Inom tandvården har man redan under två–tre år byggt upp jourverksamhet utanför tjänstetiden. Det har inte alltid varit lätt. Man har inte alltid riktigt förstått jourens roll, och det har gällt både inom den egna branschen och inom övrig sjukvård. Ute i glesbygden har det varit, och är fortfarande, ett problem att lösa hur man ska kunna ordna de nödvändiga tjänsterna. På många ställen har behovet av jourtjänster blivit synligt i och med de nya arrangemangen. Samtidigt har kunskapen om tand- och munsjukdomar ökat, liksom också kunskapen om hur viktig vården och servicen är.

Det kommer att ske förändringar i arbetslivet också för tandläkarna. Alla förändringar inom samhället och arbetsgivarorganisationerna och i verksamhetsmodellerna hänger samman, och de kommer att påverka också de enskilda tandläkarna.

Det finns ännu mycket att göra för att förbättra finländarnas munhälsa och hälsovanor, det är alldeles klart för alla som arbetar inom tandvården. En del av befolkningen vet att det är viktigt att hålla munnen frisk, och vet hur man gör det, men ännu finns det alldeles för många som tydligen blir förvånade när man berättar att blödande tandkött beror på en inflammation som leder till parodontit om den inte behandlas. När samhällets stöd minimeras kommer i stället vars och ens eget ansvar för munhälsan att betonas allt mera. Det mest kostnadseffektiva sättet att hålla munnen frisk är att behandla sjukdomar i ett tidigt skede eller att hindra att de uppstår.
Tandläkarförbundets stadgar säger, att vi ska främja vården av sjukdomar i mun och tänder i vårt land, och stödja hälsovårdsarbetet inom munregionen. Under de senaste åren har vi gjort mycket, t.ex. genom att bilda nätverk med patientorganisationerna och genom att stödja den grundläggande undervisningen om munhälsa i de finskspråkiga grundskolorna.