För drygt fyra år sedan besökte jag en kollegas mottagning. Personen som gav mig anamnesblanketten frågade vänligt om jag också ville fylla i en blankett som behandlade tandvårdsskräck. Det kändes bra.

När jag kom hem och öppnade dörren fick jag plötsligt en känsla – Ulla har kommit på besök! Det var en av de flyktiga förnimmelser man kan få innan de hinner bli en medveten tanke, och man blir alltid smått häpen.