I maj gjorde Taloustutkimus Oy, på uppdrag av Tandläkarförbundet, en undersökning som riktades till Tandläkarförbundets alla yrkesaktiva medlemmar. Man ville veta medlemmarnas åsikt om förbundets verksamhet, och vilken betydelse medlemskapet hade för dem. I huvudartikeln i det här numret av tidningen redogör vi för undersökningens resultat. De visar att medlemmarna är väldigt nöjda med sitt förbund – i synnerhet om man jämför resultaten med andra fackorganisationer. Man måste ändå komma ihåg att vi befinner oss i en ovanligt lycklig situation, liksom motsvarande organisationer som Läkarförbundet och Veterinärförbundet: den samhörighet med yrkeskåren, som är typisk för professionen, hjälper oss att nå och att upprätthålla en hög organisationsgrad på över 90 procent. Det skapar förutsättningarna för förbundets verksamhet. Samhörigheten är ändå inte något självklart, utan ett resultat av att man har arbetat, och fortfarande arbetar, för att främja den på många olika sätt, börjande med den verksamhet som är riktad till de studerande.
Intressebevakningen på arbetsmarknaden visade sig vara den viktigaste orsaken till att man hör till förbundet, och så är det säkert i de flesta fackorganisationerna. För tandläkarnas del ger ju den stora social- och hälsovårdsreformen som är i antågande en speciell bakgrund när det gäller de centrala frågorna inom intressebevakningen. Den har fört med sig osäkerhet för alla tandläkare i frågor som rör de förväntningar man har inför framtiden. Nästan ingen kan säga säkert på en hurdan arbetsplats, och med hurdana anställningsvillkor, man kommer att arbeta i framtiden. Det återspeglas också i förväntningarna på fackorganisationen, vilket man speciellt tydligt såg i de fria kommentarerna. Man förväntar sig delvis att förbundet ska kunna göra det omöjliga, som ”varför förhindrar inte förbundet hela reformen”. Man hoppades också att förbundet skulle gå ut ”ordentligt i Helsingin Sanomat och TV, för att få fram sitt eget budskap”. Här måste man minnas att det är väldigt svårt att nå ut i riksmedia för att bara föra fram sin åsikt, om man inte har någon egentlig nyhet att komma med. Ibland har vi lyckats med det, men inte alltid. Det betyder i alla fall inte att vi har varit overksamma – vi gör mycket politiskt lobbyarbete, och det är ofta det effektivaste sättet, genom direkta kontakter.
Responsen innehöll mycket nyttiga idéer som vi kommer att fundera allvarligt på. När man läser dem inser man också hur olika samma sak kan se ut, när man ser den från olika utgångspunkter. Förbundets linje kritiseras från diametralt olika håll: ”varför driver förbundet bara privatsektorns intressen” kontra ”förbundet är mera en representant för tjänstetandläkarna”. Vi kommer att gå närmare igenom responsen också i Tandläkartidningen. En del av de kritiska kommentarerna kan direkt bemötas med sakargument, men en del kommer vi att ta lärdom av.
Frågeformuläret innehöll också flera frågor om Tandläkartidningen och om förbundets informationsverksamhet. Tidningen – och alltså i detta fall den tryckta tidningen – är klart den viktigaste informationskanalen, och det elektroniska nyhetsbrevet är god tvåa. När informationsfältet har blivit mångsidigare har det betytt flera kanaler också för oss, och att man inte når alla med samma medel. Många läser säkert också den här texten på en mobil apparat. Besluten om Tandläkarförbundets linjedragningar och om resursfördelningen fattas av fullmäktige, som väljs av medlemmarna. Fullmäktige tillsätter också styrelsen, som ansvarar för beredningen av ärendena och verkställandet av besluten. Förbundets funktionärer gör sitt eget arbete utgående från de riktlinjerna.
På längre sikt styrs verksamheten av förbundets strategi, som man för närvarande håller på att förnya. Den undersökning som nu har gjorts bland medlemmarna bidrar till det arbetet med en mängd värdefull information om medlemskårens åsikter och önskemål. Jag vill ännu en gång tacka alla som deltog. Vi kommer också i framtiden att besvära er med olika frågeformulär som rör tandläkarnas arbete. De data vi får in på det sättet ser vi i vår tur till att kommer att gagna hela yrkeskåren. Tandläkarförbundet låter professionen tala.