I Tandläkartidningen nr. 3/2018 presenterades doktoranden Viivi Alaraudanjokis forskning kring tanderosion. Hos nästan hälften av deltagarna i undersökningen, i åldern 44–46 år, upptäckte man en så kraftig erosiv förslitning av tänderna, att det förelåg skäl att sätta in behandling som åtminstone hindrade att tänderna blev ännu mera slitna. Tills vidare finns det inte exakta, forskningsbaserade uppgifter om förekomsten av erosionsskador hos finländska barn och ungdomar, men det är ett beklagligt vanligt fenomen hos tandläkare som behandlar barn och unga.
När man undersökt erosivt slitage på olika håll i världen har man konstaterat att det förekommer hos minst 10 % och högst 80 % av de undersökta. Inte ens små barn går säkra. I en undersökning gjord i Tyskland fann man erosivt slitage hos en tredjedel av undersökta 2–7-åringar, och förekomsten ökade med ökande ålder.
Sedan 1970-talet har det skett en avgörande minskning av kariesförekomsten hos de unga inom OECD. Om den utvecklingen fortsätter, och erosiv förslitning samtidigt blir vanligare, kan erosionen snart bli ett lika allmänt folkhälsoproblem som karies. Vi har all orsak att hoppas att det inte går så, för det är väldigt svårt att reparera i synnerhet långt framskridna erosionsskador.
Vilken sur substans som helst, som kommer i kontakt med emalj eller dentin, kan ligga bakom slitaget som förorsakas av en kemisk uppmjukning av tandvävnaden. Man kan antingen få sura ämnen i munnen från magen eller utifrån. Sura uppstötningar, reflux och uppkastningar är typiska inre orsaker.
Sura födoämnen, och i synnerhet drycker, är den centrala yttre källan. När man bedömer hur erosiv näringen är har pH större betydelse än syrahalten fastställd genom titrering. När munnens pH sjunker under 4,0 börjar mineralerna i tandytan lösas upp. Under detta värde innebär varje sänkning av pH-värdet med en enhet en tiodubbling av lösningshastigheten. Demineralisationen vid pH 2 är alltså 100 gånger snabbare än vid pH 4. Läsk, saft, energidrycker, cider och vin har normalt ett pH-värde som ligger mellan 3 och 4, men vissa enstaka produkter kan ha ett värde som ligger under 3. Många faktorer påverkar den erosiva effekten hos sura drycker. Apelsinsaft leder t.ex. till kraftig erosion. Men om man tillsätter kalcium minskar dess erosiva effekt, för saftens kalcium- och fosfatinnehåll skyddar tänderna.
Saliven skyddar mot erosion om avsöndringen är tillräcklig, och om dess kvalitet är bra. Om man utsätts för syra väldigt ofta, som om man t.ex. dag efter dag dricker sura drycker med korta mellanrum, räcker inte ens effekten av bra saliv för att skydda mot erosionsskador. Om man följer de gällande närings- och måltidsrekommendationerna har man ett bra utgångsläge för att skydda sig mot sådana erosionsskador som förorsakas av näringsintaget. En av hörnstenarna är att man ska ha en regelbunden måltidsrytm. Man ska undvika att äta smått mellan måltiderna, och när man är törstig ska man dricka vatten. Sura drycker ska man använda bara i samband med måltiderna, och också då med måtta. Man ska t.ex. inte dricka mer än ett glas fruktjuice per dag. Om det redan har skett en erosiv förslitning ska man reda ut varför, och sedan eliminera orsakerna om det bara är möjligt. Ibland behöver man också hjälp av andra än tandvårdspersonal för att lösa problemen, som t.ex. om det gäller reflux eller ätstörningar.