När de stora årskullarna går i pension i Finland kommer flera specialisttandläkare och -läkare att lämna arbetslivet än vad det nuvarande fortbildningssystemet kan utbilda. Den brist som håller på att uppstå har man försökt kompensera genom att omstrukturera specialistutbildningen: man har infört ett nationellt ansökningssystem, och man ökar samarbetet mellan de olika utbildningsinrättningarna.
Från början av år 2019 kan man bara ansöka om studierätt inom specialisttandläkarutbildningen via det nationella elektroniska systemet. Med det nya landsomfattande systemet har man strävat till att göra ansökningsprocessen till specialistutbildningen transparent, och effektivare än förr. Målet är att utveckla utbildningen så, att det blir lättare för en tandläkare och läkare inom specialistutbildningen att flytta över mellan utbildningsenheterna för basvård och specialistvård.
För att bedöma hur de individuella kliniska kunskaperna utvecklas inom specialistutbildningen håller man på att föra ut bedömningen på fältet. Det har man goda erfarenheter av både i USA och i vissa länder i Europa. (Lue uudistuksesta tarkemmin suomeksi tästä.)
Reformerna inom utbildningen bygger i stor utsträckning på de landskap som ska grundas i samband med social- och hälsovårdsreformen, och på verksamheten inom de centra för specialisttandvård som det är meningen att de ska driva. Motsvarande centra finns visserligen redan i vissa större städers regi, men det behövs många regionala centra för att befolkningen inte ska råka i en ojämlik situation när det gäller möjligheten att få tandvård på specialistnivå. Landskapens enheter för specialisttandvård, som vi i sinom tid ska få som en följd av social- och hälsovårdsreformen, kommer ändå inte att kunna tillfredsställa den ökande efterfrågan på specialistvård. Majoriteten av specialisttandläkarna i landet kommer också i fortsättningen att arbeta inom den privata sektorn.
Genom att utöka specialistutbildningen kommer man i bästa fall att kunna behålla den nuvarande nivån, men bland tandläkarna kommer vi aldrig att nå samma grad av specialisering som vi är vana att se inom läkarkåren.
Lagen om fackpersonal inom hälso- och sjukvården kommer också att förnyas, och en del av den vård som traditionellt har krävt tandläkarexamen kommer att överföras till personal med en lägre fackexamen. På det sättet försöker man möta den ökande efterfrågan på vård. Det är ändå bra att minnas, att bara tandläkarutbildningen ger kompetens att ställa omfattande diagnoser och att göra upp behandlingsplaner baserade på dem.
Ur professionens synvinkel är det viktigt att alla tandläkare deltar i systematisk fortbildning. Det att vi utvecklar och uppdaterar våra kunskaper är absolut en förutsättning för att vi ska kunna behålla vår autonomi som tandläkare när förändringens vindar blåser inom tandvården. Jag uppmanar alla kolleger att delta aktivt i det omfattande utbudet av fortbildning.
När jag avslutar min treåriga period som ordförande för Apollonia vill jag rikta ett varmt tack till alla samarbetspartner. Ett alldeles speciellt tack förtjänar den kunniga personalen vid Apollonias kansli, och de förtroendevalda som är med i verksamheten. Det har varit ett privilegium att få vara med i verksamhetens centrum i vår traditionsrika förening.