Tandläkarförbundets stadgar slår fast att ”förbundets syfte är att förena vårt lands tandläkare och odontologie studerande för att upprätthålla en god anda och ett gott kamratskap, samt för att bevaka sociala och fackliga intressen”. Också i förbundets strategi betonas att man ska upprätthålla enigheten och kollegialiteten.
Vad betyder då detta rent konkret? Vår yrkeskår är mångskiftande, och alla medlemsgrupper har sina egna starka sidor och problem. Förbundet representerar hela yrkeskåren, och ska därför kunna skapa en helhetsbild, och försäkra sig om att allas röster hörs i beslutsfattandet. Förbundets fullmäktige och styrelsemedlemmar förmedlar sin egen sektors tandläkares åsikter när ärenden bereds och beslut ska fattas. Inom kansliets organisation har man utnämnt sakkunnigtandläkare för varje arbetsområde.
Yrkeskårens sammanhållning stöter på utmaningar, speciellt under ekonomiskt svåra tider. Ibland får vi höra att man jämför hur man sköter de olika sektorernas intressebevakning, och att man är rädd att någon blir åsidosatt. Då är det bra att komma ihåg att sektorerna inte konkurrerar, utan att vi alla är en del av samma helhet. Inom Förbundets beredning, lobbyverksamhet och beslutsfattande beaktas alla sektorers situation och hur reformer inverkar, och vid behov förena man intressebevakningens olikheter.
Den frågan som kräver mest sammanlänkande gäller förmodligen den offentliga och den privata sektorns intressebevakning. Om de ena sektorns villkor förbättras drar också den andra sektorn nytta av det – och det gäller i båda riktningarna. Inbesparingar inom välfärdsområdena syns också inom privatsektorn, till exempel när servicesedlarna dras tillbaka. Oron över hur tandläkarna inom den offentliga sektorn belastas och hur det sker permitteringar motsvarar helt hur den privata sektorns tandläkare ser sin ekonomiska situation försämras.
Det finns också skäl att notera att yrkeskårens intressebevakning omfattar en mängd gemensamma ärenden. För närvarande håller man t.ex. på att förnya lagen om fackpersonal inom hälso- och sjukvården, och här är Tandläkarförbundets målsättning att bevara tandläkarnas kliniska autonomi och ensamrätt i fråga om diagnostik.
Förbundets lokala verksamhet, och utskotten, ger alla tandläkare en möjlighet att bli bekant med sina kolleger, som lever i en annan vardag och möter andra utmaningar, men som har samma värderingar och målsättningar. Genom sina egna kontakter får man en helhetsbild av fältet, och man får insikter som stärker hela professionen.
I förbundets verksamhetsplan kvarstår år efter år en strävan efter att tandläkarna ska kunna utöva sitt yrke både som anställda och som företagare, på olika typer av arbetsplatser. Det är en central tankegång i förbundets intressebevakning, och något vi arbetar aktivt för. Den diversifierade professionen är inte en utmaning, utan en styrka. Trots att intressebevakningens metoder kan variera, beroende på olika strukturer, har vi samma mål: en stabil verksamhetsomgivning och en god och högklassig vård för patienterna. Vården av mun och tänder baserar sig i framtiden på samverkan, inte på sektorsgränser.
Den gemensamma andan inom yrkeskåren är vårt bästa skydd mitt i förändring och osäkerhet – den stärker enigheten och förmågan att samverka mot ett gemensamt mål. När tandläkarkåren talar med en gemensam röst är den betydligt starkare än summan av de två sektorerna.
Nora Savanheimo
Tandläkarförbundets vice verksamhetsledare
Anna Chainier
Tandläkarförbundets sakkunnigtandläkare