Det är inte lätt att bedöma hur effektiv tandläkarnas fortbildning är på ett objektivt sätt, men det är tydligt att alla kurser och fortbildningstillfällen erbjuder en mängd idéer man kan använda för att förändra ingrodda vanor. Det kan vara svårt att verifiera hur stor betydelse förändrade arbetsrutiner har för patientsäkerheten, patienternas hälsa eller till exempel vårdteamets välbefinnande. Det känns ändå inte motiverat att påstå, att fortbildningen inte skulle ha någon inverkan på yrkeskårens arbete.
De vetenskapliga artiklarna som publiceras i Tandläkartidningen är en del av det fortbildningsutbud som Finska Tandläkarsällskapet Apollonia erbjuder. När man bedömer om artiklarna uppfyller publiceringskriterierna finns det därför orsak att också beakta vilken betydelse artikeln har i fortbildningshänseende.
När jag nu lämnar posten som vetenskaplig huvudredaktör för Finlands Tandläkartidning vill jag inte bara tacka läsarna, utan speciellt också författarna till tidningens vetenskapliga artiklar. De manuskript tidningen har fått ta emot för publicering har till största delen varit väldigt bra. Också det som är bra kan bli bättre, och för att förbättra den fortbildningsmässiga effekten kan jag inte låta bli att i det här sammanhanget upprepa några av de direktiv som har gjorts upp för skribenterna.
När en artikels rubrik är som bäst beskriver den koncist det centrala budskapet i texten. Avsikten med sammandraget är att erbjuda läsaren det viktigaste innehållet – uppdelat enligt tidningens direktiv. En optimal vetenskaplig artikel har en logik som sträcker sig från inledning till resultat, i en enhetlig och logisk båge som är lätt att följa. Den bärs upp av en forskningshypotes eller fråga, som man i artikeln strävar efter att bekräfta eller besvara. När man har undersökt ett tillräckligt stort, representativt och i sammanhanget lämpligt material med användning av korrekta metoder, kan man använda resultaten till att dra slutsatser som är i linje med den uppställda hypotesen eller frågan. För det mesta kan man också ställa upp en ny hypotes på basis av dem.
Manuskriptet måste vara finslipat in i minsta detalj när man skickar in det för publicering. Man kan inte räkna med att eventuella fel och brister korrigeras av redaktionen eller under referentgranskningen. Tandläkartidningens skribentdirektiv och checklistan i den redaktionella plattformen Open Journal System, som används av tidningens vetenskapliga redaktion, är bra hjälpmedel för författaren vid finslipningen.
Odontologie studerandenas skriftliga arbete (fördjupade studier), liksom också de skriftliga arbeten som ingår i fordringarna för specialisttandläkarutbildningen, behandlar aktuella ämnen och är i allmänhet av mycket hög klass. Om de sparas i universitetens arkiv är de ändå inte åtkomliga för kollegerna på bästa sätt. Många av dem skulle förtjäna att uppmärksammas, antingen som korta sammandrag eller som länkar i Tandläkartidningens nätversion.
Vår avsikt är att öka effekten av Tandläkartidningens vetenskapliga artiklar också genom att be skribenterna lägga till några frågor kring det centrala innehållet i artikeln, som läsaren kan besvara och som ska väcka intresse för artikelns innehåll. I de nordiska tidningarna har man haft goda erfarenheter av detta. Det har uppmuntrat läsarna att sätta sig in i artikelns innehåll, och att analysera sitt eget behov av att lära sig mera.
Jag önskar både läsarna och skribenterna givande och effektiva stunder i Finlands Tandläkartidnings vetenskapliga artiklars sällskap.