Tandläkarförbundets fullmäktige höll sitt vårmöte i maj, och hade enligt fullmäktiges ordförande Pirkko Grönroos bara ett ärende på agendan – framtiden. Förbundets pågående strategiperiod slutar i år, och förändringarna i förbundets verksamhetsmiljö förutsätter nu att man ska göra upp en ny typ av strategi för att styra verksamheten.

Under förhandlingarna om regeringsprogrammet försöker man hitta sätt att utveckla hålso- och sjukvårdstjänsterna. Då kommer speciellt en förstärkning av bashälsovården att vara aktuell. Den frihet som medborgarna enligt det förkastade förslaget till valfrihetslag hade, att fritt välja mellan offentliga och privata producenter, kommer vi knappast att få. Det är inom tandvården, där tjänsterna till största delen ligger inom bashälsovården, som skillnaden mellan de offentliga resurserna och vårdbehovet är som allra störst.

Hallitusohjelmaneuvotteluissa haetaan ratkaisuja terveyspalvelujen kehittämiseen. Esille noussee erityisesti perusterveydenhuollon vahvistaminen.

Det fanns en intressant artikel i Tandläkartidningen nr. 3/19: ”Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri?” (En produktiv tandläkare – en bra tandläkare?). Den tog upp frågan om produktiv vård, speciellt ur kostnadseffektivitetssynpunkt (1).

Hammaslääkärilehden numerossa 3/19 oli mielenkiintoinen artikkeli Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri? Miten hammaslääkärin suoriutumista mitataan?, jossa käsiteltiin hoidon tuottavuutta ennen kaikkea kustannustehokkuuden kannalta (1).

När detta nummer av Tandläkartidningen kommer ut vet man antagligen hur det gick för social- och hälsovårdsreformen i riksdagen. Det har funnits goda argument för att hoppas både att den godkänns och att den inte godkänns. Grundlagsutskottet förutsatte ännu en mängd förändringar i sitt senaste utlåtande, men den centrala frågan under hela regeringsperioden har ju varit valfriheten.