På svenska

PääkirjoitusSlutet på två epoker

17.2.2020

I Tandläkartidningen nr. 12 förra året behandlade jag, med delade känslor, resultatet av den senaste undersökningen av hur tandläkarna upplever sitt arbete.

Också om tandläkarna å ena sidan upplever att de är allt mera belastade, så finns det å andra sidan fortfarande klart flera faktorer som stöder arbetsglädje och välbefinnande än sådant, som känns betungande. För att förbättra situationen måste man alltså inte bara minska de betungande faktorerna, utan också slå vakt om och förstärka de positiva sidorna, de som ger arbetsglädje.

Det är till stor del en fråga om ledarskap. Goda ledningsfunktioner är viktiga på alla nivåer inom en organisation. I den offentliga vården krävs det gott ledarskap också av de förtroendevalda, som besluter om resursfördelningen. Alla beslut har också följder, och det hör till gott ledarskap att kunna bedöma dem.

I varje skede av behandlingen av social- och hälsovårdsreformen har Tandläkarförbundet betonat, att det är absolut nödvändigt att tandvården och munhälsan får större resurser. I väntan på de ökade resurserna ökar kraven på gott ledarskap ytterligare – också med knappa resurser kan man fungera bättre eller sämre. Tandläkarförbundet planerar bland annat att göra upp skriftliga direktiv för ledarskap, för att stärka de komponenter i tandläkarnas arbete som man upplever som positiva, och för att minska symptomen på utbrändhet. Direktiven skulle innehålla praktiska råd, baserade på forskning och anpassade till tandläkarnas arbete – vi har ju sedan 2003 undersökt alla faktorer som tandläkarna upplever som påfrestningar eller glädjemoment i sitt arbete, på ett sätt som är unikt också i ett internationellt perspektiv.

Jag skrev tidigare, att också de anställda måste leda sitt eget arbete – de egna valen är betydelsefulla. Mitt eget val är att lämna posten som chefredaktör för Finlands Tandläkartidning. Också här är känslorna tudelade. Det är ett svårt beslut att lämna ett intressant arbete. Men när ett i och för sig givande och trevligt arbete blir en fråga om att klara sig en dag i sänder, är det något som inte är som det borde vara. Trots att mitt arbete och hela arbetsgemenskapen erbjuder en mängd stimulans, räcker det inte till för att övervinna den belastning som småningom har samlats under årens lopp. Då måste man förändra arbetet. Jag kommer att fortsätta på Tandläkarförbundet, men min tid som chefredaktör för tidningen är slut. Samtidigt slutar den era, som pågått sedan Tandläkartidningen grundades 1954, då chefredaktörsposten har innehafts av en tandläkare. Nu kommer en kunnig journalist, Heli Mikkola, att ta över. Hon flyttar över från posten som redaktionschef på Läkartidningen, hon är en erfaren vetenskapsjournalist och känner hälso- och sjukvårdsbranschen, och hon har erfarenhet av att leda en redaktion. Man kan läsa mera om henne på sidan 57 i denna tidning.

Mataleena Parikka, som fortsätter som Tandläkartidningens vetenskapliga huvudredaktör, har aktivt utvecklat Tandläkartidningens vetenskapliga innehåll. När man till det lägger den fackkunskap och de utvecklingsidéer Heli Mikkola för med sig, och den kunskap och det engagemang de övriga medlemmarna av redaktionen bidrar med, ser det ljust ut för Tandläkartidningens möjligheter att betjäna sina läsare i framtiden.

Tio år som chefredaktör för Tandläkartidningen har inneburit en otrolig möjlighet att följa med munregionens hälso- och sjukvård och odontologins utveckling. Och det tar inte slut här. Också om det inte ännu när detta skrivs är helt klart hur min nya arbetsbeskrivning ser ut, kommer jag också i min nya position att arbeta för munhälsans och tandläkarkårens bästa. De följande uppgifterna som finns inom synhåll har att göra med att tillämpa de data man har fått fram i undersökningen om tandläkarnas trivsel på arbetet. Antagligen kommer också uppgifter i samband med information och med Tandläkartidningen att fortfarande vara aktuella.

Jag är varmt tacksam för all positiv respons vår tidning under årens lopp har fått av läsarna. Det finns undersökningar som visar att man läser Tandläkartidningen väldigt noga – fortsätt med det också i framtiden!

Lue myös
Etsitkö näitä?