Social- och hälsovårdsreformen kommer, och konkurrenskraftsavtalet är redan här. Hela världen verkar gå på övervarv. Allt känns osäkert. Brytningen inom social- och hälsovårdsfältet är av en magnitud vi aldrig har sett förr, och det är klart att tandläkarnas blickar vänds mot Tandläkarförbundet. Man väntar sig att förbundet får allt att ordna sig på bästa sätt.
Ibland är förväntningarna orealistiska. Den tanken kan man inte undgå när man läser de fria kommentarerna i vårens arbetsmarknadsundersökning. Tack i alla fall för alla svar och för varje kommentar!
Förbundet får beröm och kritik, vi får goda råd inför framtiden och kommentarer om hur tandläkare upplever sin egen situation.
En kollega frågar vems ärenden förbundet egentligen går när det gäller den stora reformen. En annan skriver att man måste förstärka den professionella identiteten, och att man måste hålla fast vid tandläkarnas rättigheter och skyldigheter, utan att ringakta arbetsfördelningen. Om det görs försök att begränsa arbetsuppgifterna måste förbundet försvara dem kraftigt. En tredje anser inte att förbundets sätt att verka för de små mottagningarna är tillräckligt synligt.
Många frågar varför förbundet gick med på konkurrenskraftsavtalet (på finska kiky-avtalet). Många berömmer också arbetet för att påverka reformarbetet, och trots kritiken förefaller det som åsikterna motsvarar skolvitsordet en stark 8.
Man förväntar sig mycket av förbundet nu, ibland närmast underverk. Så låt oss returnera bollen. Vad är förbundet egentligen? Tandläkarförbundet är medlemmarnas förening, där besluten fattas av representanter som medlemmarna har valt. Ca 95 % av landets tandläkare är medlemmar i förbundet. Förbundet är en riksomfattande intressebevaknings- och sakkunnigorganisation, som har en officiell roll som representant för tandläkarna bl.a. i frågor som rör lagstiftning och samhällsutveckling. Utan en hög organisationsgrad kan man inte göra detta.
I ett fritt samhälle kan man själv avgöra om man ska höra till förbundet. Om man inte är medlem betyder det, att man ur de kollegers synvinkel som betalar medlemsavgift, är fripassagerare. Ingen kan ändå sköta Tandläkarförbundets intressebevakning ensam. Ändå kan alla påverka: genom fullmäktige, eller själv t.ex. så, att man håller fast vid principerna om god vård och klinisk autonomi, att man förstår värdet av en etiskt stark och enig profession, och att man inte undertecknar ett arbetsavtal vars innehåll man inte är säker på.
Vad har förbundet då gjort? Den praktiska intressebevakningen stöder sig på de riktlinjer och de strategier fullmäktige och styrelsen har godkänt. Förbundet har ett tiotal konkreta målsättningar som beaktar hela yrkeskårens arbete och framtid och befolkningens behov. Utgående från dem arbetar alla funktionärer.
Man påverkar inte genom att synas i rubrikerna, utan genom ett långsiktigt arbete som är grundat på pålitlig sakkunskap. Tandläkarförbundet har goda kanaler till många centrala institutioner och enskilda aktörer som har ansvar för hur landet leds. Vid oräkneliga möten och i utlåtanden och skrivelser har man lyft fram de delar av regeringens reformplaner som enligt förbundets åsikt inte är förnuftiga.
Man har känt oro över bolagiseringens följder speciellt för den offentliga sektorn, och över de små tandläkarstationernas möjligheter att delta i serviceproduktionen. Enligt den rapport som sammanställts som ett sammandrag av utlåtandena om lagförslaget om valfrihet, är ca 600 av alla som avgett utlåtanden av samma åsikt. Om regeringen trots det håller sig till sina riktlinjer är det svårt att göra något åt det.
Strategin, målsättningen och verksamheten presenteras kontinuerligt via förbundets olika kanaler. Ändå verkar det som om kunskapen inte skulle nå alla kolleger. Man kan inte ens presentera hela intressebevakningen skriftligt. Därför planerar förbundet igen en tur på fältet, regionala tillfällen där man kan diskutera interna ärenden. Senast nu lönar det sig att intressera sig för våra gemensamma angelägenheter. Social- och hälsovårdsreformen kommer inte att lämna någon i fred. Den för både hotbilder och möjligheter med sig. En enad och stark profession klarar sig också under tider av förändring.