De centrala budskapen Tandläkarförbundet försöker få fram till beslutsfattarna har igen samlats och publicerats. Det är inte första gången det sker – och inte andra eller tredje gången, heller.
Det finns ingenting i den nya sammanställningen som skulle vara nytt för oss tandläkare. Formuleringarna är ändå litet andra, och betoningarna har förändrats en del inför de viktiga etapperna under vintern och hösten: regeringens budgetförhandlingar och utlåtanderundan om social- och hälsovårdsreformen, som slutar den 25.9, och den fortsatta beredningen efter det.
En av förbundets uppgifter är att upprätthålla kontakter till beslutsfattarna. Möten och andra kontakter begränsas av strikta tidtabeller, och därför krävs det att man har ett underlag som består av klar information. Förbundet är inte bara en intresseorganisation, som bara stirrar på det antal euro tandläkarna får, utan i lika hög grad en sakkunnigorganisation som i enlighet med sin egen strategi bär ett samhälleligt ansvar. Detta tudelade arbete både till befolkningens och till de olika medlemsgruppernas fromma är en uppgift som stadgarna pålägger oss.
Världen kämpar med koronaepidemin, som på ett aldrig förr skådat sätt tär på både psykiska och ekonomiska resurser. Trots det, och trots den eftersläpning i vården som epidemin har lett till, måste man nu satsa på både befolkningens munhälsa och serviceproduktionen i branschen. Den höga självrisken och den långa tid det tar att få tid till tandvården är klara hinder för att söka vård för nästan var femte vuxen.
Inom de lägre inkomstgrupperna söker man klart mera sällan tandvård, trots att man har mera tand- och munsjukdomar.
Det är inte för mycket sagt, att man kan se finländarnas illabefinnande i munnen. Om man inte får mera offentliga medel kommer allt flera att lämnas utanför dessa bastjänster, eftersom sjukförsäkringsersättningen för närvarande är betydelselös, och också hälsocentralernas vård är för dyr. Vi måste få en ändring på det.
Tandläkarförbundet har föreslagit att man skulle höja sjukförsäkringsersättningarna, eftersom det skulle vara författningsmässigt enkelt, det skulle vara exakt allokerat, och det skulle gå att genomföra snabbt. En del av befolkningen skulle säkert utnyttja den förmånen, och skulle därför söka vård inom privatsektorn och på det sättet undgå köerna till hälsocentralerna som kan vara rätt långa på grund av koronasituationen. Höjningarna kunde man genomföra på många olika sätt, t.ex. genom att koncentrera dem på undersökning och preventiv vård.
Samtidigt måste man skapa en vägkarta som hjälper oss att nå ett hållbart och rättvist system, där det att man sköter munhälsan är en väsentlig del av hälso- och sjukvården och kampen mot utslagning. Den socioekonomiska situationen får inte göra det omöjligt att sköta mun och tänder. I förbundets information till beslutsfattarna har vi alltid också betonat preventionens betydelse. Nu är det hög tid att investera i munhälsan, så vi kan undvika problem i framtiden.
Vi bygger upp förbundets utlåtande om social- och hälsovårdsreformens lagpaket kring dessa samma budskap. Det massiva lagpaketet som omfattar 48 lagar och består av över tusen sidor. I jämförelse med den förra regeringens förslag kan man kalla det ett strukturellt paket. Förslaget om valfrihet, som vållade en del problem inom tandvården, finns inte kvar längre.
Överföringen av organisationsansvaret från kommunerna till social- och hälsovårdslandskap – de berömda bredare axlarna – är fortfarande en central komponent. Det är godtagbart, också om man kan vänta sig att överföringen av personal medför en mängd arbete när landskapen inleder sin verksamhet år 2023.
De principer om samarbete mellan landskapen och privatsektorn som ingår i lagförslaget om arrangerandet av vården är däremot inte acceptabla. Landskapen måste ha en möjlighet att friare utnyttja privatsektorns kapacitet och kunnande än vad som nu nämns i förslaget. Den långa listan på vad som krävs av privatsektorn är inte heller acceptabel.
Förbundets budskap kan sammanfattas i konstaterandet, att jämlikhet inom den orala hälsan kräver både pengar och handling.