Om statsminister Orpos regerings förslag blir verklighet kommer sparåtgärderna inom den offentliga ekonomin att drabba fortbildningen så att det känns. Enligt förslaget skulle lagarna om ersättning av utbildning och om den ekonomiskt stödda utvecklingen av yrkeskunskapen upphävas från början av år 2026.
Med de lagar man nu tänker upphäva har man haft den värdefulla avsikten att ge den offentliga arbetsgivarsidan bättre möjligheter att erbjuda sina anställda fortbildning, som har kunnat främja deras yrkeskunskap, eftersom man har fått ersättning för deras lönekostnader. Ändå tillsatte arbets- och näringsministeriet under veckan före midsommaren en arbetsgrupp med uppgift att bereda upphävandet av lagarna om ersättande av utbildningsersättningar, för att minska statens kostnader.
Tydligen hade man väldigt bråttom. Arbetsgruppens resultat, omdöpt till en regeringsproposition om nedskärningar, blev färdigt redan tio arbetsdagar efter att hela arbetsgruppen hade tillsatts. Med den farten hann arbetsgruppen inte ens nå enighet innan förslaget – försett med en anmälan om avvikande åsikt av både arbetsgivaren KT och löntagarnas centralorganisation, avgavs nästan i smyg för utlåtanden, mitt under den hetaste semesterperioden.
Ersättningen för fortbildning har varit ett märkbart stöd för utvecklingen av personalens kunskapsnivå, speciellt för välfärdsområden och kommuner. För dem har förlusten av ersättningen varit svår, eftersom behovet av ersättningen snarast har stigit kraftigt. Bara välfärdsområdenas ersättningssumma har stigit från drygt fyra miljoner år 2024 till nästan sju miljoner euro år 2025. Det visar inte bara att välfärdsområdena har en ansträngd ekonomi, utan också att de tar sitt ansvar på allvar. I lagen om bildandet av välfärdsområden och i den specificerande förordningen bestäms, att välfärdsområdena har ett ansvar att följa med och handha fortbildningsskyldigheten och den fortlöpande professionella utvecklingen hos personalen inom social- och hälsovården.
Inom Tandläkarförbundet arbetar vi ständigt med att påverka, också genom våra utlåtanden. Vi tog också ställning till upphävandet av utbildningsersättningarna, och uttalade som vår bestämda åsikt att vi inte stöder regeringens förslag. Dessutom betonade vi att elimineringen av utbildningsersättningarna ytterligare skulle begränsa tandläkarnas möjligheter till fortbildning, som redan nu kunde vara bättre. Enligt förbundets arbetsmarknadsundersökning från i år har tandläkarna med huvudtjänst vid hälsovårdscentraler under de senaste 12 månaderna deltagit i fortbildning under sex dagar. Tandläkarorganisationerna rekommenderar att man skulle delta i fortbildning under 8-10 dagar, eller 50 timmar, per år. Över hälften av tandläkarna i fråga upplevde att de hade fått alltför lite fortbildning under de senaste 12 månaderna.
Fortbildningen är inte bara väsentlig för det yrkesrelaterade kunnandet, utan också för att man ska kunna upprätthålla arbetsförmågan och välbefinnandet. Om man skulle upphöra att betala ersättningar för fortbildningskostnader skulle resultatet vara smärtsamt, och dessutom farligt för vårdens effektivitet och kvalitet, och alldeles speciellt för patientsäkerheten.
Aija Hietala-Lenkkeri
Tandläkarförbundets sakkunnigtandläkare