Vinnaren i ett populärt underhållningsprogram – en ung man som inte var speciellt förmögen – vann några tiotal tusen euro i det sista avsnittet. Vad skulle han använda pengarna till, nu när han har fått dem? Man borde gå till tandläkaren.
Här har vi ett exempel på hur olika vår hälso- och sjukvård behandlar dem som behöver tandvård. Den unga mannen var medveten om att han behövde en tandsanering, men han hade inte haft råd med den innan han vann. Åtminstone hade han inte prioriterat vården tillräckligt högt för att få tänderna i skick innan han hade tillräckligt med pengar. Så borde det ju inte vara. Människor måste välja hur de använder sina pengar, och beklagligt ofta innebär det att man skjuter tandvården på framtiden.
Många har åtminstone hört, och vet och förstår, att munhälsan har stor betydelse för vårt allmänna hälsotillstånd och för vårt sociala liv. Höga patientavgifter gör ändå att man skjuter upp vården. Hushållens självriskandel är inom den offentliga sektorn över 40 %, och inom privatsektorn ungefär 85 % av tandvårdskostnaderna. Coronavårens samarbetsförhandlingar, permitteringar och uppsägningar för med sig nya utmaningar för den ekvationen, som redan hittills har varit besvärlig.
Kalevi Sorsa -stiftelsen publicerade i mitten av augusti rapporten Eriarvoisuuden tila Suomessa 2020 (Ojämlikheten i Finland 2020), där man varnar för att underprivilegiering är ärftlig. I Finland har den ekonomiska ojämlikheten ökat, och den fortsätter att öka. De ökande skillnaderna i inkomster och förmögenhet återspeglas som en ökande ojämlikhet inom samhällets andra områden. Det inverkar i sin tur på hur finländarnas munnar mår. Munhälsan återspeglar samhället.
Utbildningen har en stor betydelse när det gäller att minska ojämlikheten. Det är hemma man lär sig sina vanor och rutiner. Man vet, att hög utbildning minskar risken för arbetslöshet, förkortar eventuella perioder av arbetslöshet, leder till färre hälsoproblem och förutspår högre lön än för outbildade. Det finns också ett klart samband mellan utbildning och tandborstningsvanor, och alltså hur man sköter hemvården av tänderna. Munnen avslöjar finländarens socioekonomiska status.
I Kalevi Sorsa -stiftelsens rapport drar man slutsatsen, att det behövs riktade åtgärder för att förbättra hälsotillståndet hos de allra svagaste och mest utsatta i samhället om man vill minska hälsoskillnaderna. Det gäller också inom tandvården. När man vill förebygga utslagning har tandvården en alldeles egen, viktig betydelse. Vi måste bli allt tydligare medvetna om hur vi ska tillgodose de allra mest utsatta gruppernas behov.
Vi har tider fulla av utmaningar framför oss. Vi måste klara av den eftersläpning inom vården som coronaviruset nu har gjort ännu större än förut. Det finns tillräckligt många tandläkare för att det ska gå att göra, bara vi skulle få ordning på tandvårdens finansiering. Tandläkarförbundet lobbar ständigt, och försöker öka beslutsfattarnas förståelse för tandvårdens betydelse. I de kommande årens budgetar måste man satsa på att utveckla munhälsovården, säkra tillräckliga resurser och eliminera den eftersläpning i vården vi har nu. Infektioner i munnen blir inte bra om man bara väntar. Tandläkarförbundet föreslår, att man höjer sjukförsäkringsersättningarna, och att man riktar höjningen till undersökning av mun och tänder, förebyggande av sjukdomar, och behandling av stödjevävnadssjukdomar.
Också om ansvaret för en god munhygien i sista hand ligger hos var och en själv, har den motiverande informationen om hemvård som vi alla som har utbildning inom området ger på mottagningarna en viktig roll. Men först måste man ju komma till mottagningen.