Från höst till vinter, från koronakris till hoppet om vaccin, från gamla arbetssätt till nya. Brytningspunkterna är ögonblick när vi kan se rutinerna i ett nytt ljus. Då kan vi bedöma och förstå.
En viss distans till vår egen vardag hjälper oss att göra iakttagelser. Det är det som gör att de nya insikterna om vårt eget arbete snarare dyker upp under en kurs i grannstaden än på vår egen arbetsplats, mellan patientstolen och datorskärmen.
Just nu upplever vi en sådan brytningspunkt. Bakom oss är tiden när vi slog samman våra kloka huvuden och studerade röntgenbilder tillsammans, men visir som inte klämmer och trycker ligger i framtiden. Vi är nu i ett mellanskede. Som motvikt till allt som stressar oss är det fantastiskt fint att undantagsförhållandena också har fört med sig något gott. Ett inlägg på sociala medier påminde oss på våren om att digerdöden följdes av renässansen – åtminstone påskyndade digerdöden den utveckling som ledde fram till renässansen.
I denna tidning diskuterar man vad koronapandemin kommer att leda till. I en artikel skriven av Anni Temonen berättar hon om serendipitet, eller precis hur avvikande tider inspirerar till kreativitet. Själva ordet serendipitet, som beskriver vetenskapliga lyckträffar, var obekant för mig, men själva idén fascinerade mig genast. När rutinerna bryts, och alldeles speciellt i ett yrke som tandläkarens där kollegerna har en stark orientering mot noggrant och omständligt arbete, kan insikterna vara överraskande.
Det är också spännande att man kan uppmuntra lyckliga sammanträffanden. I Arbetshälsoinstitutets projekt kallat Yhteensattumia (sv. tillfälligheter) begrundar man hur överraskningar och tillfälligheter fungerar på expertarbetsplatser, och hur arbetsplatserna kunde förbättra sin beredskap att gripa tag i dem. Man hänvisar också till några experimentella verktyg på nätet. Mendeley är en plattform där man först samlar artiklar i anslutning till det egna ämnet, och efter det sammanställer plattformen med sina egna algoritmer ett material som är maximalt intressant. The Bohemian Bookshelf är den visuella tänkarens drömredskap för att bläddra i digitala bibliotek. Tillfälligheterna gynnar det sinne som besitter kunskap, som det fritt översatt står på väggen till en högt värderad medicinsk läroanstalt.
Man kan stimulera nyskapande också i sitt eget medvetande. Hjärnforskaren Katri Saarikivi berettade om det vid Helsinki Alumni Insight -tillfället. Tankegången var ungefär följande: man måste bara lära sig att bli överraskad. När man tillåter sig själv att häpna också över bekanta ting kan man upptäcka också sådant nytt som kan leda till att man korrigerar den egna världsbilden.
Nu, under koronatider, behöver hjärnan något nytt att fundera över, skrev en Twitter-bekant. Kunde det att man låter sig överraskas fungera som en motvikt mot koronadysterheten? ”Miljön var så inspirerande där”, sade en sakkunnigtandläkare jag nyligen träffade om sin studieplats. I en inspirerande miljö kan man irra omkring på ett positivt sätt! Möten, omvägar, alla slag av korsningar får inte passeras som om de inte fanns. Inte heller kafferum. Kanske det ändå är värt att bryta sina rutiner med avsikt: att köpa biljetter till en obekant teaterpjäs, eller välja ett fortbildningstillfälle vars ämne ligger i den egna vardagens periferi. Det är inget fel på rutiner, för en stark rutin och en god sakkunskap hör till serendipitetens förutsättningar, och är inte ett hinder, konstaterar Hannu Salmi trösterikt i intervjun i denna tidning.
Irra alltså omkring så smått i morgondunklet, njut av tomgången på hemvägen, välj ett ögonblick då du inte gör någonting. Undra och förundras. Vardagsserendipitet är att upptäcka vartåt de egna tankarna svävar, vad det blir kvar av dagens alla händelser. Detta tänker jag på, så det måste vara viktigt.