Igen finns det ett nytt frågeformulär i e-postlådan. Jag funderar på om jag ska orka svara på frågorna – man får så många, och de finns nästan överallt, utsända av en mängd olika aktörer. Har mina svar ens någon verklig betydelse? Låter det bekant?
På våren fick Tandläkarförbundets medlemmar igen den årliga arbetsmarknadsundersökningen. Jag är tacksam för alla som orkade svara nu igen, i år. Svaren har betydelse.
Med hjälp av arbetsmarknadsundersökningen får vi värdefull kunskap t.ex. om var tandläkarna arbetar, deras arbetstider, inkomster, arbetsförhållanden, fortbildning och patientströmmar. Frågor som upprepas varje år gör det möjligt för oss att följa med förändringarna, och gör att vi kan få en bild av utvecklingens huvudlinjer. Frågor om olika varierande ämnesområden tillfredsställer behovet av aktuell kunskap. Alla data vi samlar in med undersökningen behövs, och kommer till användning i vårt arbete med intressebevakning och lobbyverksamhet till tandläkarkårens fromma.
Ett av arbetsmarknadsundersökningens delområden gäller förbundets verksamhet, och de uppgifterna kan man ge anonymt och fritt formulerat. I år använde 13 procent av de svarande tid till att ge feedback skriftligt, i fri form. När vi går igenom svaren får förbundet värdefull ny kunskap om medlemmarnas situation, om tankar och åsikter, och om önskemål. Kommentarerna hjälper för oss sin del att utveckla vår verksamhet, och att försäkra oss om att det som kommer fram beaktas i intressebevakningen. När jag läser kommentarerna fäster jag också uppmärksamhet vid hur de framförs: har vi lyckats förmedla vad vi gör för medlemmarna, och hur vi sköter deras ärenden?
Förbundet får varje år kritik också för samma teman, som t.ex. medlemsavgiftens storlek, intressebevakningen (beroende på vem som svarar beskylls vi antingen för att koncentrera oss bara på den offentliga eller den privata sfären) och verksamhetens tyngdpunktsområden. Inom den offentliga sektorn bekymrar och förargar till exempel belastningen inom välfärdsområdena och lönesystemets funktion, och inom privatsektorn de små företagarnas situation och privatsektorns roll. Många är rädda att vi utbildar för många tandläkare. Arbets- och ansvarsfördelningen inom tandvårdssektorn upplevs som oklar. När det gäller fördelningen av förbundets resurser finns det delade åsikter också om bl.a. hälsofrämjandet.
All feedback är viktig: vi går igenom allt, och överväger om ärendet hör till förbundets uppgifter. Om det gör det, diskuterar vi om vi kan förbättra vårt sätt att påverka just det ärendet. Vi tar gärna emot konkreta förslag hur vi kunde utveckla verksamheten, och sådana fick vi igen denna gång.
Vi får också beröm, t.ex. när det gäller förbundets pålitlighet och den hjälp man får av de sakkunniga, medlemsförmånerna och Tandläkartidningen. Vi får också alltid uppmuntrande budskap, både till kollegerna och till förbundet. Uppskattningen av det egna yrket syns också, mätt i skolvitsord fick det värdet 8,1. Under åren har medeltalets variation varit 7,9–8,1.
Vår medlemskår är väldigt mångsidig och varierande. Det är en rikedom, men medför också utmaningar vid intressebevakningen. Hur ska man kunna kombinera medlemmarnas olika önskemål och målsättningar, och garantera att alla medlemmar behandlas lika? Det är något vi alltid diskuterar, och det är ju också en av våra uppgifter. Utan de enskilda medlemmarna och en fungerande intressebevakning finns inte hela Tandläkarförbundet.
Nora Savanheimo
Tandläkarförbundets vice verksamhetsledare