På svenska

LedareDen nya ersättningsmodellen väcker oro

14.6.2024Anna Chainier ja Heikki Kuusela

Regeringens förslag till en ny modell för sjukförsäkringsersättning, som nu har sänts på remiss, medför inte några större förändringar av ersättningarna för vård av orala sjukdomar. Förslaget innehåller i alla fall principiella förändringar. Deras betydelse för yrkeskåren och för befolkningen borde analyseras noga.

Ersättningsmodellen som man föreslår baserar sig fortfarande på utförda åtgärder, och den omfattar ett brett spektrum av olika åtgärder. Höjningen av tandläkarnas och hygienisternas taxor kommer att vara måttliga. Avsikten är att man ska göra basvården mera åtkomlig, eliminera vårdköerna och överföra vårdens tyngdpunkt i riktning mot profylax. Man vill också främja en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan de olika yrkesgrupperna inom vården.

Ersättningen för en normal undersökning av munnen skulle förändras så, att en frisk vuxen skulle få ersättning vart fjärde kalenderår för en undersökning gjord av en tandläkare. Om den försäkrades hälsotillstånd skulle kräva det kunde man betala ersättning enligt behov, men högst en gång per kalenderår.

Baserat på en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan yrkesgrupperna har regeringen i sitt förslag frångått kravet på remiss till munhygienist. Från början av nästa år kunde man gå hos en munhygienist utan remiss två gånger i året, och få ersättning för besöket genom sjukförsäkringen. Giltighetstiden för en remiss utskriven av en tandläkare förlängs från två år till fyra år. Remissen kan omfatta högst 15 besök, precis som nu. En hälsokontroll av mun och tänder, gjord av en hygienist, skulle fortfarande berättiga till ersättning vartannat kalenderår.

Då ska man observera, att en hälsokontroll gjord av en hygienist inte innehåller en diagnos. Lagen om fackpersonal inom hälso- och sjukvården reserverar rätten att ställa diagnos uteslutande för legitimerade tandläkare, som alltså står för undersökning av patienten, diagnos och vård. I förslaget påpekar man, att munhygienister borde ha en eller flera samarbetstandläkare, utan att man definierar samarbetet och typen av kontroll närmare.

Regeringens avsikter är goda, och det finns säkert mycket som kunde utvecklas när det gäller arbetsfördelningen, men behovet av samarbete mellan tandläkare och munhygienister har inte försvunnit. Det är viktigt att alla inom mun- och tandvården gör just det de har utbildning för. Patienten behöver i alla fall en diagnos och en vårdplan, för att få den rätta vården som leder till det önskade resultatet. En munhygienist kan påbörja en symptombaserad behandling, utgående från sin egen utbildning och erfarenhet, men kan en patient i det oändliga gå två gånger i året hos en hygienist, utan att en enda gång träffa en tandläkare som gör en undersökning? Och vad betyder ”en symptombaserad vård”? Kan man utvidga munhygienisternas rättigheter med hjälp av ersättningsregler, utan att man gör ingrepp i lagen om fackpersonal? Och vad är det meningen att man ska göra på en hygienists mottagning, två gånger i året, utan diagnos och terapibeslut? Och vem har ansvaret om patienter blir utan den vård de skulle behöva, eller om den försenas?

Det är fråga om en temporär lösning, men man måste överväga dess innehåll noga. Det man nu har planerat kommer antagligen att ligga som grund när man planerar modellen som ska gälla från år 2028. Nu vore det viktigt att man verkligen skulle styra patientströmmarna till den privata sektorn, så att trycket på den offentliga sektorn lättar. Man måste i alla händelser bibehålla tandläkarnas helhetsbedömning och kontroll av vården.

Anna Chainier
Tandläkarförbundets sakkunnigtandläkare

Heikki Kuusela
Tandläkarförbundets jurist

Lue myös
Etsitkö näitä?