Vi har utbildat oss till tandläkare. Vi kan alldeles speciellt mycket om en liten del av människan, och vi kan placera in den delen i en helhet. Vi kan identifiera en sjukdom, och vi kan ge den vård patienterna behöver. Vi arbetar i olika miljöer, där vårt arbete kan vara allt mellan bastandvård och specialistvård, och från att planera vården för enstaka patienter till att organisera hälso- och sjukvård för hela befolkningen. Kommer det att vara så ända in i en avlägsen framtid, eller kommer också vi att få vår egen Uber som förändrar allting?

Olemme kouluttautuneet hammaslääkäreiksi, hallitsemme erityisen hyvin ihmisen yhden osa-alueen ja osaamme sijoittaa sen kokonaisuuteen, tunnistamme sairauden ja osaamme tarjota potilaalle tarpeellista hoitoa. Toimimme erilaisissa työpaikoissa, joissa työnkuva voi vaihdella perushammashoidosta erikoissairaanhoitoon ja yksittäisen potilaan hoidon suunnittelusta koko väestön suun terveydenhuollon organisointiin. Jatkuuko näin hamaan tulevaisuuteen vai tuleeko meillekin oma kaiken muuttava Uberimme?

Ledaren i tidningen Journalisti (Journalisten) behandlade i nr. 11/2018 förhållandet mellan fackorganisationernas tidningar och utgivarorganisationerna: ”Vid många tidningar är det en vardaglig företeelse att balansera mellan journalism, information och kommunikation av olika slag, och redaktörerna måste hela tiden överväga vad de kan publicera, och när, så att de både följer de journalistiska kraven och utgivarens önskemål.” Bakgrunden till ledaren var de olika uppfattningarna tidningen Psykologi (Psykologen) och Psykologförbundets ledning hade när det gällde tidningens innehåll: chefredaktören stödde åsikten att tidningen skulle baseras på journalistiska principer, samtidigt som förbundets ledning hade en egen syn på innehållet.

Journalisti-lehden (11/2018) pääkirjoituksessa pohdittiin ammattijärjestölehtien ja niiden julkaisijayhteisöjen suhdetta: ”Monissa lehdissä taiteilu journalismin, viestinnän ja tiedottamisen rajalla on arkipäivää, ja toimittajat joutuvat työssään pohtimaan, mitä ja milloin voivat julkaista noudattaakseen sekä Journalistin ohjeita että kustantajan toiveita.”

I början av september väckte en nyhet i Helsingin Sanomat en viss uppmärksamhet. Ett stort företag i hälsovårdsbranschen sades försöka hindra sina patienter att söka fortsatt vård hos företagets konkurrenter. Enligt uppgifterna i tidningen fick läkarna inte längre enligt företagets interna direktiv skriva ut pappersremisser till laboratorieundersökningar, röntgen eller konsultationer. Man motiverade det med att vårdkedjan fungerade bäst om man får alla resultat inom det egna företaget. Provresultat från andra ställen syns i företagets system som skannade sidor.

Syyskuun alussa nousi häly Helsingin Sanomien uutisoitua ison terveysyrityksen yrittävän estää potilaitaan hakeutumasta jatkotutkimuksiin ja hoitoihin kilpailijoilleen. Lehti kertoi, että yrityksen sisäisten ohjeiden mukaan lääkäri ei saa enää tulostaa vastaanottotilanteessa potilaalle paperista lähetettä laboratorioon, kuvantamiseen eikä konsultaatioon. Yhtiö perusteli asiaa sillä, että hoitoketju toimii parhaiten, kun tutkimusten tulokset saadaan oman talon sisältä. Muualla tehtyjen kokeiden tulokset näkyisivät yrityksen järjestelmässä skannattuina sivuina.