Under förhandlingarna om regeringsprogrammet försöker man hitta sätt att utveckla hålso- och sjukvårdstjänsterna. Då kommer speciellt en förstärkning av bashälsovården att vara aktuell. Den frihet som medborgarna enligt det förkastade förslaget till valfrihetslag hade, att fritt välja mellan offentliga och privata producenter, kommer vi knappast att få. Det är inom tandvården, där tjänsterna till största delen ligger inom bashälsovården, som skillnaden mellan de offentliga resurserna och vårdbehovet är som allra störst.

Hallitusohjelmaneuvotteluissa haetaan ratkaisuja terveyspalvelujen kehittämiseen. Esille noussee erityisesti perusterveydenhuollon vahvistaminen.

Det fanns en intressant artikel i Tandläkartidningen nr. 3/19: ”Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri?” (En produktiv tandläkare – en bra tandläkare?). Den tog upp frågan om produktiv vård, speciellt ur kostnadseffektivitetssynpunkt (1).

Hammaslääkärilehden numerossa 3/19 oli mielenkiintoinen artikkeli Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri? Miten hammaslääkärin suoriutumista mitataan?, jossa käsiteltiin hoidon tuottavuutta ennen kaikkea kustannustehokkuuden kannalta (1).

När detta nummer av Tandläkartidningen kommer ut vet man antagligen hur det gick för social- och hälsovårdsreformen i riksdagen. Det har funnits goda argument för att hoppas både att den godkänns och att den inte godkänns. Grundlagsutskottet förutsatte ännu en mängd förändringar i sitt senaste utlåtande, men den centrala frågan under hela regeringsperioden har ju varit valfriheten.

Tämän Hammaslääkärilehden ilmestyessä luultavasti tiedetään, miten sosiaali- ja terveydenhuoltopalvelujen uudistukselle eduskunnassa kävi. On esitetty hyviä perusteita toivoa sekä uudistuksen läpimenoa että sen kaatumista. Perustuslakivaliokunnan tuoreessa mietinnössä edellytettiin vielä monia muutoksia, mutta erityisesti kiistojen keskiössä on tällä hallituskaudella ollut valinnanvapaus.