Tandläkarförbundets fullmäktige höll sitt vårmöte i maj, och hade enligt fullmäktiges ordförande Pirkko Grönroos bara ett ärende på agendan – framtiden. Förbundets pågående strategiperiod slutar i år, och förändringarna i förbundets verksamhetsmiljö förutsätter nu att man ska göra upp en ny typ av strategi för att styra verksamheten.

Maailmanlaajuinen lihavuus-epidemia tarjoaa lääketeollisuudelle miljardien dollarien bisneksen. Olisihan se niin yksittäisen henkilön kuin lääkkeen valmistajan ja myyjän kannalta helppoa, jos obesiteetti hoituisi pillereillä.

Under förhandlingarna om regeringsprogrammet försöker man hitta sätt att utveckla hålso- och sjukvårdstjänsterna. Då kommer speciellt en förstärkning av bashälsovården att vara aktuell. Den frihet som medborgarna enligt det förkastade förslaget till valfrihetslag hade, att fritt välja mellan offentliga och privata producenter, kommer vi knappast att få. Det är inom tandvården, där tjänsterna till största delen ligger inom bashälsovården, som skillnaden mellan de offentliga resurserna och vårdbehovet är som allra störst.

Yleensä kaikki sujuu hyvin.

Vanhastaan tuttu varfariini korvautuu yhä useammalla potilaalla suorilla antikoagulanteilla, joita ovat suun kautta otettavat apiksabaani (Eliquis®), edoksabaani (Lixiana®), rivaroksabaani (Xarelto®) sekä dabigatraani (Pradaxa®). Monet potilaat käyttävät myös ihon alle ruiskutettavia pienimolekyylisiä hepariineja, esimerkiksi laskimotromboosin estossa: daltepariini (Fragmin®), enoksapariini (Klexane®), tintsapariini (Innohep®) ja fondaparinuuksi (Arixtra®).

Det fanns en intressant artikel i Tandläkartidningen nr. 3/19: ”Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri?” (En produktiv tandläkare – en bra tandläkare?). Den tog upp frågan om produktiv vård, speciellt ur kostnadseffektivitetssynpunkt (1).